november 10, 2009
Den bearbetas, sätts på prov. Bekantskapen djupnar. Tvättar och vävegenskaper visar skjortans sanna natur. Införskaffad via skjortmakarna.se kommer den inom kort att recenseras med ytterligare exemplar från samma leverantör…
En smak av skräddarsytt
För er begåvade med Spotify presenteras dagens musik av The Magnetic Fields, Three-Way.
november 7, 2009
Det finns massor av sanningar i drönarvärlden. Få av dem ifrågasätts. I den utmärkta boken Gentlemannen (har du den inte – köp den) finns till exempel långa avsnitt om sådant som helt enkelt inte berör normala människor utan alldeles för stora högar med pengar att spendera på onödigheter.
Här är en lista på sådant som jag tror att Roetzel överdriver. Han hittar säkert inte på, utan överdriver helt enkelt. Alltså:
- Att rakborstar med äkta grävlingshår är oundgängliga, och att rakskum endast bör användas av den som inte har tid med annat.
- Att det skulle behövas en pinne av rosenträ för att behandla nagelbanden (ni som använder nämnda pinne, skriv gärna en kommentar).
- Att en ”bra skjorta” alltid ska ha knappar av pärlemor.
- Att garderobskofferten är ”symbolen för stilmässigt resande”. Jar har aldrig sett en i verkligheten, men tror att det går att symbolisera stilmässigt resande på annat sätt.
- Att väskor med Louis Vuitton skulle vara det bästa resväskealternativet.
- Att en bröstnäsduk ”skall ha” handfållade kanter.
För övrigt är det ganska konstigt att clubkragen inte finns med bland de 17 skjortkragar som beskrivs i boken. Boken är dock fruktansvärt bra, och ett prima samtalsämne i drönarkretsar. Om det börjar bli lite sömnig stämning på en middag, kan man alltid häva ur sig en lätt smädelse mot Gentlemannen. Bättre isbrytare finns knappt.
Cheers!
november 6, 2009
Stomatol - om kejsaren själv får välja
I Ralph Herrmanns biografi om Carl-Gustaf von Rosen finns en intressant detalj. Greve von Rosen var chef över det etiopiska flygvapnet, men besökte ändå sin familj i Sverige tämligen ofta. Kejsare Haile Selassie passade då på att beställa strumpor, mjölkchoklad och den finfina tandkrämen Stomatol. Vilket känns skönt, med tanke på den debatt vi tidigare haft i klubben angående tandkräm. Många hävdar att Vademecum är oslagbar, men både jag och kejsaren föredrar istället Stomatol. Nu vet ni det.
november 5, 2009
Personligen föredrar jag ett lätt fiskbensmönster i grå tweedkavajer
Såhär i hösttider vill jag slå ett extra slag för den grå tweedkavajen. Vid sidan av klubblazern är förmodligen den grå tweedkavajen den kavaj som är mest mångsidigt.
Grått är liksom blått är en färg som passar till det mesta och som hjälper till att förstärka andra färger snarare än att själv ta allt utrymme. Enda skälet till att den blå klubblazern får anses vara mer mångsidig än den grå tweedkavajen är den blå blazern även passar för sommarbruk då den grå tweeden inte kommer till sin rätt.
Den som söker sin egen hösttweed kan med fördel vända sig till vår kollega Mr. Tweed och svenska Tweed Country Sports eller till Bookster i England med sitt stora utbud av Tweed-tyger. För den som siktar på en lägre prisnivå har Brothers denna säsong en grå tweedkavaj till ett mycket rimligt pris.
november 4, 2009
Ibland slås jag av hur fruktansvärt obildad jag är. Jag kan ingenting om konst, till exempel. Det är klart, jag kan hjälpligt se skillnad på olika konstriktningar och känner till en och annan konstnär. Jag tycker om Prins Eugen. Men jag kan inget i egentlig mening. Jag kan inte bilda mig någon egen uppfattning. Likadant är det med litteratur. Jag har läst en och annan klassiker utan tvekan, men det finns stora hål i min bokbildning. Den enda bok jag läst av Dostojevskij är den tragikomiska novellen Spelaren. Poesi är jag inte alls insatt i, den enda poesisamling jag lyckats ta mig igenom är Fänrik Ståls sägner. Min pappa hävdar att hans klass på realskolan läste Schiller – på tyska! Själv kan jag inte alls minnas att vi läste en bok på tyska under mina sex år i tyskaklassen. Jag känner mig som en fullkomlig idiot när sådant kommer på tal i föräldrahemmet.
Det är pinsamt att vara obildad. Därför bör det i högsta möjliga mån undvikas. Att läsa svenska nyutgivna deckare i Wallander-stuk är därför ett bortkastat tillfälle till självförbättring. Att se en dålig film är en försutten möjlighet att se en klassiker eller en eventuell blivande klassiker. Naturligtvis finns det ett värde i att hänga med i tiden, men frågan är om det inte finns bättre böcker än Kinesen att tala om på drönarmiddagen. Om sällskapet ser civiliserat ut kan det ju kännas bra att tala om något mer djuplodat. Dessutom är det väldigt mycket roligare att kunna hänga med i någorlunda intelligenta samtal.
Samtidigt som varje drönare bör sträva efter någon form av bildning, bör man dock tänka på att man alltid kommer att vara ganska obildad som lekman och att ”bildade” samtal inte alltid uppskattas. Själv har jag en bekant som började prata om den papistiska successionen med en flicka som en annan drönare raggat upp på krogen. Det blev ungefär samma stämning som när Gussie Fink-Nottle i Wodehouses böcker börjar föreläsa om vattenödlor. Katastrof. Som den gode Bertie säger i en annan berättelse:
- There are times when one wishes to hear about the poet Pope and times when one doesn’t.
Toodle-pip
Stilton
november 3, 2009
”Thou still unravished groom of stylefulness!
Thou foster-child of silence and slow time.
A waxy tale more sweetly than our rhyme:
What biker-fringed legend haunts about thy shape…
…Trialmaster is thy name”
Håller dig torr och stilig året om.
november 2, 2009
Jag har hört både att drönare hör hemma i kavalleriet och infanteriet. Samtidigt känner jag flera drönare både i pansar- och ingenjörskåren. Själv är jag infanterist. Men efter att ha läst Runebergs dikt om tonårshjälten Wilhelm von Schwerin efter en blöt utekväll i Uppsala, insåg jag att även artilleriet kan passa en drönare. Särskilt när Bofors har tagit fram en ny, fin kanon till soldaterna i Boden. Grattis!
november 1, 2009
Intresset för klassisk stil i Sverige tycks öka. Manolo har gjort sitt, King har säkert bidragit med något och så vidare. Det stilmässiga uppvaknandet är såklart kul. Men det finns också sådant i nyväckelsen som är värt att ifrågasätta. Några exempel:
- Att alla tillverkare vill göra ”classics with a twist”. Dumheter. De flesta klassiker är redan ordentligt twistade, och uttrycket låter så oerhört korkat. Paul Smith får dessutom kläderna att se riktigt korkade ut.
- Att munkskor blivit hippt igen. Det gör att de randsydda skorna ser ut som en dyr version av såna där kardborresneakers från Lacoste och Le coq Sportif som moppekillar använder.
- Att slipsarna fortfarande är så anorektiskt smala.
- Att skjortkragarna fortfarande är förkrympta, även om de börjar närma sig normal cut away-storlek.
- Att det fortfarande inte går att få tag på ordentliga skor i Sverige som kostar under 3000 kronor.
- Att så många konsumenter fortfarande köper exakt likadana plagg. Så som Morris clubblazers, Ralph Laurens pikétröjor och de där spanska sommartofflorna. Originaliteten låter vänta på sig och utbudet är för litet.
- Att det i de nya oxblodsportföljerna ligger svenska dåliga deckare och inte ordentlig litteratur.
- Att Café och King fortfarande basunerar ut att man ska se ut som en ”dressad skogshuggare” eller något annat pretentiöst. The Drones svarar: Se ut som en drönare, dash it!
Munkskor från Loake/Herring Shoes. 145 pund och fula som stryk.
Av någon anledning lyssnar undertecknad nu allt oftare på Sting. Idag är det klassikern An Englishman in New York.
Cheers!
Stilton
oktober 31, 2009
Snart är det dags för Alla helgons dags-gudtjänst i Caroli Kyrka i Malmö. En byggnad som för övrigt snart upphör att vara kyrka eftersom någon intelligent människa sålt den till ett närliggande köpcentrum.
Hursomhelst, det är en fin dag för tweed och på farfars inrådan blir det besök på stadens konstmuseum.
Cheers!
oktober 30, 2009
Halloween. Finns det någon dummare tradition? Eller förresten, det är ju inte ens en tradition. Det är bara dumt.
Alla helgons dag är till för att minnas släktingar och vänner som gått bort. Ett tillfälle att tänka lite mer på det här med liv och död och att hedra de döda. Men när de tappra änkorna och änkemännen tänder ljus på kyrkogården, låter svagsinta föräldrar sina ungar springa runt och driva med döden för att få godis. Det hela hejas på av dum-media, naturligtvis. Är det meningen att vuxna människor ska hålla på med det där? Ja, tydligen. Tasteline har recept på alkoholbål att servera på temafesten. Konstgjord spindelväv, djävulstårta och vampyrdrinkar finns också. Spännande? Nä, mest äckligt. Som Bertie säger:
- It’s not an expression that I use often, but… Tcha!
För övrigt har det kommit fram att Agassi var drogpåverkad på plan under 90-talet. Trist att sånt ska hända tennisen. Tacka vet jag Roger Federer, det är en riktigt drönarspelare. Bra klädsmak har han också.
Cheers!
