The Drones Club är ett projekt drivet av estetiskt intresserade unga män. Det traditionella herrmodet och kampen mot modernitetens trams och vandaliserande av de kulturella och estetiska värdena är centralt för våra skriverier.
Vad vill vi? Vi vill se ett snyggare Sverige. Vi vill återintroducera den klassiska beprövade stilen. Men helst av allt vill vi sitta nedsjunkna i slitna skinnfåtöljer och i whiskydimmorna och tobaksröken inbilla oss att modet äntligen är på väg att vända till det bättre.
I redaktionen ingår:
- Stilton Cheesewright. Akademisk bohem som för tillfället gör militärtjänst. Går mycket ogärna till lärosätet utan att bära slips och längtar ständigt efter att finna de perfekta gummistövlarna. Dricker gärna vin, och i synnerhet portvin.
- Nathaniel. Uppsalabyråkrat med smak för det brittiska. Kritstreckrandiga kostymer och röda byxor har en given plats i hans garderob. Ständigt på jakt efter objektiva mätare på kvalitet och efter rätt gin till sin tonic.
- Eustace Wooster. Backslickstudent från Uppsala som dyrkar Barbour och Hackett och som trivs bäst i en skumpande Landrover på någon usel väg i skogen. Blir allt oftare kritiserad av Stilton och Nathaniel för att ha en vulgär smak i valet av alkohol. Även en av Sveriges mest frekventa bärare av plastrong.
- Archibald Mulliner. Tjänstemannen med smak för både den diskreta stiligheten och livets goda. Single malt, storrutigt och blyertskostymer bildar en skön symbios. Archibald har tidigare drivit en egen blogg i samma stil, då som The Dandy.
- Mats Flördeg. Östgöte med brinnande intresse för historia och arkivarbete. Tenderar att även arkivera andras ägodelar om man inte är på sin vakt. Kan politiskt etiketteras som ”tweedhöger”. Har även uppmärksammats på bloggen för sina otroligt håriga armar.
Samtliga drönare skriver under pseudonym. Det som skrivs på The Drones Club är en syntes av allvarlig upprördhet, finurlig nyfikenhet och en ordentlig portion självsarkasm. Har du åsikter, frågor, eller vill du själv delta i debatten? Kontakta drönarklubben på thediningdrones@gmail.com.
november 5, 2008 at 11:04 f m
Hej,
Vill passa på att berömma er för en mycket bra blogg. Den har gett mig inspiration till en bättre garderob.
När kommer del tre i serien ”En basgarderob i tre steg”?
Keep up the good work.
Cheers Bruno
november 5, 2008 at 11:10 f m
Del tre är pågång. Den borde vara klar inom några dagar.
november 27, 2008 at 9:12 e m
Retro hetero
Gimme some 21:st century digital dandy
Tackar
december 30, 2008 at 11:58 e m
Ni har ingen kontakt adress, det är synd. I övrigt trevlig läsning!
december 31, 2008 at 2:16 f m
Du menar en fysisk adress? Annars har vi, som framgår av presentationen, en mailadress – thediningdrones@gmail.com.
/Stilton
januari 16, 2009 at 4:02 e m
[...] sedan hittade en modeblogg som jag nästan älskade från första början. Bloggen drivs av en svensk drönarklubb och har namnet The Drones Club. Helt klart den i särklass bästa modebloggen jag någonsin läst [...]
januari 19, 2009 at 4:34 e m
”Hur jag blev rik”: The Drones Club tackar kollektivt och ödmjukt för de värmande orden.
februari 22, 2009 at 2:40 e m
At last! In an age of despair, when one of the largest weeklies of the Colonies have as front page headlines- ”now we are all socialists”, a saviour comes!
I sense a communion, a distinct belonging, like when I enter my Club at 128 Piccadilly, popularly called ”an Oasis of Civilization in a Desert of democracy”, and overheard this conversation:
Old Club hand 1: Tommy dear, what are ”comm-uters?”
Old Club hand 2: Chaps coming in every day from Woking…
Old Club hand 1: Oh. Having thouble out there, are they?
Do keep up the standards of the Empire. The one over where the sun still never sets…
mars 1, 2009 at 10:56 e m
Bästa drönarklubb!
Tack för en intressant och mycket tänkvärd blogg, den har blivit ett färgglatt inslag i vardagen. Lika bra att gå rakt på sak, det finns ett ämne (eller egentligen ett problem) som sällan tas upp eller behandlas. Detta problem är; hattens framtid. Det är förstås mycket möjligt att ni redan avhandlat ämnet (utan att jag sett det), i så fall; bra! Det är flera saker som oroar mig. Det första är att det har blivit onaturligt att bära hatt. Jag är den förste att erkänna att det tar emot att prova hattar, och har därför bestämt mig för att en upptrappning/infasning är sättet att närma sig på. Detta skulle förstås kunna ha med min någorlunda ringa ålder att göra. Det andra är att hatten kidnappats av ’sköna’ typer (i likhet med den smala slipsen eller västen). Dessa ”killar” är förstås inga man vill förknippas med. Det tredje som oroar mig angående hattens framtid är okunnigheten. Ett exempel på detta var när min far och jag för ett par veckor sedan var på konsert. Min far stötte på en gammal vän som, efter konsertens slut, ur garderoben erhöll, förutom en grå rock+spatserkäpp, en grå plommonstopsliknande hatt. Detta gladde mig inte så lite. När jag senare kommenterade det hela förklarade min far att han var besviken på sin gamle vän. Det visade sig vara som så att hatten var av ‘rouleau’-typ och skulle bäras stukad. Jag fick efter detta hatten placerad för mig i hattarnas hirearki, något jag absolut inte skulle klarat av själv (kort sagt okunnighet).
Slutsaten är den, att jag, och säkert många fler, sitter fast mellan att inte vilja ha på sig en sunkig mössa och att inte kunna bära hatt (mycket på grund av ovan nämnda orsaker).Jag hoppas att ni inte känner att jag gör intrång på er mark genom att försöka styra inläggsämnen åt er. Jag tänkte mig att ett inlägg om hatten på denna blogg skulle kunna bidra till att hålla den vid liv (och med den mössvägrare Sverige över).
Mvh
1871
september 20, 2009 at 12:14 f m
Kan inte du, med din fars hjälp, sätta ihop en text om hattar som ”The Drones”, med ditt medgivande kan publicera på hemsidan. Det hade varit mycket intressant och lärorikt att få ta del av den kunskapen. Du kanske kan få cred som ”gästkåsör” eller något liknande?
mars 1, 2009 at 11:41 e m
Bäste 1871
Ditt inlägg är högst välkommet. Ingen blogg utvecklas så effektivt som den vars läsare uttryckligen engagerar sig och visar aktivt intresse för dess innehåll.
Det låter även lovande att du tydligen har en far med gedigna kunskaper i ämnet.
Jag känner själv på liknande sätt inför hatten. Skulle gärna bära en, men känner att min tid ännu inte är kommen då det fortfarande känns något mer som att klä ut sig, än att klä sig när jag bär dem.
Jag har inte vokabulären, än mindre gedigna kunskaper, men har fått förklarat för mig att det inledningsvis är mest tacksamt att bära en hatt av Fedoratyp, med förhållandevis låg kulle och smalare bretten (ca 5-6 cm?). Den går, som jag uppfattat det, att bära med brettet i olika lägen, beroende på vilka signaler man vill ge med sitt hattbärande.
Avslappnat a’la Chicagogangster lätt på svaj med brettet nedvikt i framkant, rakt på huvudet för en formell, stilig framtoning av en man, säker i sin egen personliga stil. Jag ser även ett klassiskt vackert, enkelt svart paraply och en tunnare, lång vårrock i helheten. Det är dock bara min egen personliga vision av hattbärandet.
Det värmer att du känner starkt för en i mitt tycke alltför dåligt uppmärksammad accessoar. Få saker är så naturligt manliga som en avslappnad bärare av en väl passande hatt.
Huruvida vi kommer att kunna producera ett sakkunnigt inlägg i ämnet, låter jag än så länge vara osagt. Jag skall dock göra mitt bästa för att hitta tillräckligt med underlag för någon form av text.
Lycka till med din strävan mot ett trggt bärande av hatt. Med viljan känner jag att du i alla fall är en god bit på väg.
Med vänliga hälsningar
/Archibald
mars 2, 2009 at 11:02 e m
Tack så mycket för det vänliga bemötandet och informationen om Fedorahatten. För mig tror jag dock att det bästa och första steget mot hattbärandet är att införskaffa en shooting cap i tweed. Det är ju egentligen en keps men det gäller att inte gå för fort fram.
Tack ännu en gång.
Med vänliga hälsningar
1871
mars 9, 2009 at 7:09 e m
Debatten om hatten: om sommaren bär jag gärna en bredbrättad hatt av typ halm-, även om det är syntet numera. Luftigare och mer solskyddande än keps!