Kostymen och kroppsformen#2: Den längre mannen.

I många avseenden kan man vända på resonemanget i mitt förra inlägg om kostymer för kortare män, och hitta fördelarna för den mer långsmale mannen. Grundtanken i denna diskussion är nu att istället skapa en illusion av bredd i proportion till en lång och smal gestalt. Detaljer som diskret men effektivt skapar hållplatser på den visuellt långa sträckan från skjortkrage till randsöm är till fördel för en lång man. Vidare skapas ett intryck av bredd genom detaljer som förstärker de horisontella linjerna i plaggen. Mönster, kavajslag och fickor fyller återigen en viktig funktion.

Till att börja med tjänar en längre man på att bära kostymer av tyngre tygkvalitéer som flanell och tweed. Dessa kan fördelaktigt förstärka intrycket av bredd och volym. Dessa är av naturliga orsaker inte helt lättburna sommartid, vilket gör att synintrycket får balanseras via andra detaljer på kostymen. Kavajfickorna är en bra sådan. Överkanten på kavajens frontfickor bör vara placerade något ovanför den nedersta knappen. Detta minskar avståndet till axelparti och bröstficka, vilket effektivt maskerar en lång och gänglig överkropp.

Gällande knäppning är tvåknäppta kavajer en fördel för längre personer. Långsmala män tjänar sällan på att bära högknäppta kostymer, då den ökade mängden kostymtyg från nederkant till punkten där kavajslagen ligger möts förstärker lodlinjen, och därmed ett långsmalt visuellt intryck. Högknäppta kavajer ökar med andra ord intrycket av längd och passar därmed ofta bättre på kortare personer. Gällande slagbredd på kavajen, riskerar långa smala slag att också få bäraren att se smalare ut.

Fördelaktigt tvåknäppt med vettig slagbredd

Varför DB, och tvärrandiga slipsar, bör bäras av längre män.

Dubbelknäppta kavajer förstärker intrycket av vidd och blir ofta ett bra val för längre män. Framförallt då de spetsiga slag som hör kavajtypen till, så kallade ”peaked lapels”, sätter fokus på och förstärker horisontallinjen och därmed också intrycket av bredd. Av samma orsaker är en dubbelknäppt kavaj ofta mindre lyckad för kortare män.

Skjortor, slipsar och mönster
Turndownkragar med långsmala kragsnibbar ger ett utdraget synintryck. I kombination med en smal slips är de enligt teorin en visuell svältkur. Klubbränder på slipsen, kavajsnitt och andra detaljer kan balansera upp. En skjortkrage med aningen mer spread, i kombination med en omsorgsfullt vald slipspredd kan kraftigt öka intrycket av bredd.

Rutmönstrade skjortor är fördelaktiga då rutmänstret förstärker illusionen av bredd på ett positivt sätt då bäraren saknar detts fysiskt. Rutiga kostymer med mönster som windowpanes och glencheck är ett mycket bra alternativ för långsmala kostymbärare.

Den längre mannen tjänar ofta visuellt på att bära intensiva mönster i sitt val av accessoarer. Klubb- och tvärrandiga slipsar balanserar synintrycket av en lång överkropp, och exempelvis en paisleymönstrad näsduk i bröstfickan skapar önnu en hållplats då blicken följer den vertikala kroppslinjen.

Generellt sägs det att långrandigt är mindre smickrande för långa smala män. Samtidigt är jag själv barnsligt förtjust i bengal stripes och kritstreck i kombination med 78 kilo fördelade på 186cm. Jag lever dock i övertygelsen att långrandiga mönsters avsmalnande effekt kan balanseras upp av väl valda övriga detaljer som slipsmönster och näsdukar, samt via rätt utformning på slag, en markerad midja och andra detaljer nämnda ovan.

Långrandigt, balanserat av bra slag, snitt och detaljplacering

Byxor
Gällande val av byxor, kan det generellt sägas att en kortare benlängd fungerar bättre på längre män än på kortare. Ett kortare byxben balanserar och förkortar intrycket den långa kroppen, på samma sätt som ett längre byxben förstärker det. Med kortare benlängd tänker jag en variant där byxan nätt och jämt ligger mot skolädret när bäraren står stilla, utan att vila så mycket på skon att pressvecket bryts. Inte en längd som avslöjar om vaderna därunder är vältränade eller ej.

I mitt tycke bör dock en något kortare benlängd helst inte kombineras med en låg byxmidja, utan helst med en modell som sitter något högre upp, i den naturliga midjan och inte på höften. Kan inte precisera direkt varför, men låg midja ihop med kortare benlängd ger mig starkt känslan och intrycket av krympta byxor. I värsta fall ger en lägre midja även intrycket av en oproportionerligt stor överkropp, vilket sellan ser bra ut, såvida man inte redan har väldigt långa ben och liten överkropp av naturen.

Byxben med slag

Slag på byxbenen är en fördel för långsmala män, då dessa delar av lodlinjen på ett fördelaktigt sätt. De kan i mitt tycke även vara en upplivande detalj i rätt utförande. Ett par korta vida byxor med dubbla frontveck och smala slag nedtill är för mig sinnebilden av ett mindre lyckat val. Märkligt nog ofta sett på kortare herrar med välmatad rondör. På ett par mer rakt skurna byxor med flat front, gör sig ett par aningen bredare slag riktigt bra.

Gällande alternativet udda kavaj och byxor, är detta ett lysande alternativ för långa och smala personer. Kombinationen utgör ytterligare en metod att dela av lodlinjen med över och underdel i olika färger, mönster eller material. En i mitt tycke underskattad variant är rutiga byxor till enfärgad kavaj.

* * *

Bider källa: Vintage Revival

Undantaget bilden på den lille mannen i dubbelknäppt, samt den översta från Z Zegna.