Hur man bär upp en frack

Ett e-brev kom ifrån svenskfinland till oss rörande några råd kring bärandet av frack. Personen i fråga har fått ett individuellt svar men är ändå ett bra avstamp för att lyfta den evigt återkommande frågan: ”Varför får jag inte min frack att sitta lika snyggt som Fred Astaires?”

Men innan vi går till den frågan vill jag bara få det deklarerat att jag är partisk visavi fracken. Att de nordiska fracktraditionerna lyckades undkomma (det i detta fall destruktiva) inflytandet ifrån Hertigen av Windsor och hans motstånd mot formell klädsel ser jag som något mycket positiv. Det faktum att vi nordbor, i jämförelse med andra västländer, fortfarande har så många olika tillställningar och tillfällen då frack är påbjuden klädsel är en av flera fördelar med att bo i norr.

Men för att återgå till frågeställningen om hur det kan komma sig att om fracktraditionerna är så starka i nord – varför ser man då så många dåliga frackar? Svaret ligger i att fracken kanske är det plagg i den manliga garderoben som är svårast att massproducera. Tanken med fracken är att bröstpartiet ska falla så V-format som möjligt längst med bärarens individuella torso. Det är därför frackkavajen slutar så abrupt kort under där midjan är som smalast och det är därför frackar är skurna för att falla inåt mot ryggen där midjan är som smalast.

För stor och för lång frackkavaj parad tillsammans med mjuk smokingskjorta och utan väst – Nobama!

Denna effekt är svår att uppnå vid massproduktion och inte minst vid billig massproduktion när man inte tar användning av ett bra mellanlägg. Effekten blir allt som oftast frackar som faller för pösigt.

Om man inte har råd att sy upp en frack vad kan man då göra för att se till att man bär upp sin butiksinköpta så väl som möjligt?

Det första man kan göra är förstås att försöka få en frack som sitter så bra som möjligt. Då är det framförallt två saker man ska tänka på

• 1: En frack ska sitta tajt. Den ska krama kroppen och framförallt bröstet så nära som möjligt. Här handlar det om att prova olika storlekar tills man är nöjd.

• 2: En frack ska ha byxor som sitter högt ofta i höjd med naveln eller ibland nästan över naveln. Skälet till detta är att byxlinningen ska täckas av västen utan att västen dras ner under nederkanten på frackkavjen. Tyvärr verkar det vara standard bland butiksfrackar att skära byxorna efter var konsumenterna brukar ha sina byxor än var de ska ha byxorna. Effekten är att många går omkring i frackar med alldeles för lågt skurna byxor. Som ett resultat måste de dra ner sina västar ytterligare för att täcka byxlinningen och skapar därigenom en oattraktiv vit rand under sin frackkavaj som visuellt skär av kroppen på mitten. För att undvika detta kan det vara en idé att köpa ett par byxor i en längdstorlek större än vanligtvisst och sedan lägga upp byxbenen (t ex 148:a om man vanligtvisst är en 48:a). Att frackbyxor alltid bärs med hängseln behöver förhoppningsvis inte påpekas.

Har man en frack som sitter väl är skälet till att man uppfattar den som lite slafsig ofta att bäraren har ”sparat” in på övriga delar av frackensemblen. Många som inte har vanan inte att bära frack förstår ibland inte att fracken i princip ska bäras som en sorts uniform och att alla delarna är lika viktiga för helhetsintrycket. Låt oss därför titta lite närmare på de olika övriga delarna av fracken.

Okänd zambisk diplomatisk medföljare visar hur man bär frack med stil

Till frack ska man bära en stärkt frackskjorta och inte en mjuk smokingskjorta. Det innebär att bröstet ska ha lager extra pike-tyg som stärks kraftigt med stärkelse inför användning tills man i princip kan knacka på skjortbröstet. Skjortbröstet har i sig inga egna knappar utan istället använder man löstagbara bröstknappar. Då Sverige är ett starkt frack-land internationellt sett så har båda våra inhemska skjortmärken Stenströms och Eton frackskjortor i världsklass och med rätt detaljer. Välj någon av dessa.

Vit fluga är obligatoriskt till frack (svart används bara att tjänstepersonal) och den stilmedvetne köper en han knyter själv. En färdigknuten fluga är ofta en kraftigt bidragande faktor till att frackbäraren uppfattas befinna sig i en för tillfället inhyrd maskeradkostym snarare än ett plagg han bär med vana.

I sällskap där det ingår damer bär man fracken med vit väst i piketyg medan i rena herrsällskap och i vissa akademiska sammanhang bär man svart väst. Västen ska vara lågt skuret och täcka över kanterna på det stärkta skjortbröstet. Olika typer av högt skurna ”bröllopsvästar” i siden passar sig inte.

Idag bär de flesta frackvästar med öppen rygg vilket är något svalare men sällan ger optimal passform och inte sällan kan man se sådana västar buckla sig på olika sätt när bäraren sitter ner. Att få tag på frackvästar med helrygg är dock allt svårare men senaste jag hörde mig för hade de fortfarande sådana västar på Steens i Stockholm.

Till frack är det min uppfattningen att det bara är lacksskor som passar även om ett par högpolerade svarta oxfords är allt mer accepterat. I övrigt är en vit näsduk i bröstfickan välkommet, tunna svarta strumpor (av silke) ett måste och vita handskar är pricken över i:et.

För den som går ”all in” är de tre sista accessoarerna en svart cylinderhatt, en tunnare svart käpp med metallknopp och en speciell slängkappa att bära när man rör sig utomhus. Eftersom alla dessa tre plagg lämnas av i garderoben när man kommer fram till tillställningen är det allt färre som låter anskaffa dem. Att en slängkappa oftast kostar femsiffriga belopp bidrar säkerligen också.

Gussie