Jag skriver med jämna mellanrum om det dumma i att helt avfärda Dressamnn som klädbutik. Utbudet består till ca 90% av billigt krafs. Skjortor sydda i vida hemska modeller, av tunna skräptyger, och kavajer med billig polyesterkänsla.
Sedan finns de där, de aningen bättre skjortorna, där man ibland har turen att hitta en modell där både snitt, krage och tygkvalité är av bättre sort. Även väl värda det ordinarie priset. Det brukar röra sig om det i sammanhanget något dyrare sortimentet, som ratas av butikskedjans genomsnittliga kunder och istället kan vrakfyndas på rea i slutet av säsongerna.
Under ett kort besök tidigare idag hittade jag de tre stickade slipsarna nedan. Jag varken provade eller köpte dem, men vill påstå att första kläm-och-känn intrycket verkade mycket lovande. Väl avvägd volym, och bredd. Om den så kallade flaskhalsen är vettigt placerad, vilket den varit på förvånande många andra slipsar från kedjan, borde slipsarna ge en både till volymen och egenskaperna vettig knut. Då är de riktigt bra.
Den enda nackdel jag eventuellt skulle kunna se i nuläget, är att det vita inslagets omfattning gör slipsarna aningen svårburet ljusa. En smaksak. Dock skulle det inte förvåna mig den röda och grå varianten plötsligt ligger hemma i lådan.
Flitigt spelad i de mullinerska hörlurarna den senaste tiden
The Drones Club 
Jag har två stickade slipsar i min ägo, men bär dem ytterst sällan. Anledningen till detta är att jag inte riktigt tycker det blir så vackert med slipsbredd under 8cm. Emellertid så ser slipsarna trevliga ut och kan man förlika sig med smalare slipsar verkar det vara ett utmärkt alternativ.
Vad musiktipset beträffar så är jag på intet sätt negativ till elektonika, men tyckte nog att det blev lite för monotont. Hellre då Slagsmålsklubben eller liknande. Eller varför inte The Editors.
Cheerio,
N.N.
Framförallt blir knuten konstig om man är lång och får tag i en stickad slips med smal midja… Ska knuten bli bra med sådan slips blir slipsen alldeles för kort.
Ingenjörn förvånar och imponerar i musikvalet 🙂 Slagsmålsklubben är en egen favorit, och Papillon har nog spelats i både ett och två tidigare inlägg. Mitt val ovan är inte direkt melodiöst. Jag snöar i perioder in på monotona rytmer och kraftfulla basgångar. Gällande slipsbredden, kan de 6 centimetrarna ibland kännas något smalt, andra dagar är de precis vad jag vill ha.
Jo, jag känner igen fenomenet och har även själv ett par skelett i garderoben vad det monotona basgångar beträffar 🙂
Ett av dessa är som exempel:
Enligt utsago lär LPn ha producerats i en filmstudio för att även få med infraljuden i basen och jag skall heller inte förneka att jag i mitten av 90-talet förstörde ett baselement i mina egenhändigt tillverkade högtalare med just denna melodi (?).
Vad slipsbredden beträffar har jag för stort bröstomfång för att bära smala slipsar. Entusiastiska försök har som sagt gjorts, men resultatet blev inte så bra som förväntat. Jag har bl.a. en vinröd stickad slips med horisontala linjer i gult som på galgen med en rutig skjorta och en mörkgrön fiskbenstweedkavaj var ytterst estetiskt tilltalande. Emellertid såg den anskrämlig ut runt halsen och fick stryka på foten för en vinröd fluga istället. Sedan dess ligger den längst in i slipslådan och gör inget väsen av sig 🙂
Cheers,
N.N.
🙂
Äntligen en drönare som inte drar alla Dressmans produkter över en kam! Själv hittade jag två vita skjortor med dubbelmanschett på den senaste vinterrean – båda av god kvalitet och med åtminstone godtagbar passform. Ordinarie pris var 699 kr/st., men jag jag behövde bara punga ut runt 300 kr för dem båda!
Min teori är att gemene man automatiskt förknippat dubbelmanschetten med en prisklass bortom den normala budgeten, och att de flesta därför inte ens besvärat sig med att ta en titt på prislappen.
Kanske att ge dressman en chans till, men bara kanske…
För mig har det alltid varit tveksamma arbetsvillkor bakom produkterna som avskräckt. Omöjligt att hantverkarna för produkterna har haft det bra eller fått en värdig lön.
Hedervärda ideal.
Hur sorgligt det än är, tror jag generellt det är svårt att få såna garantier. Även många av de dyraste, till synes mest gedigna och genuint handsydda plaggen från de till namnet anrika tillverkarna, syr upp plagg via vältränade kinesiska arbetare med usla arbets och levnadsvillkor. Därmed inte sagt att alla tar den vägen. Tror krasst sett den enda säkert givna garantin mest kan ges för plagg, sydda på plats av skräddare.
Sen kommer alltid den väldigt svåra balansgången i frågan, ska en arbetare ha ett uselt betalt arbete under svenskt sett dåliga förhållanden men överleva tack vare jobbet, ställt mot att inte ha någt arbete alls och därför inte överleva?
Om jag inte minns fel, säger etiketten i något av plaggen jag har från Dressmann att det sytts upp i Turkiet.
Ämnet är ju oerhört omfattande, och jag tror att man tar hänsyn till väldigt många faktorer i frågeställningen. Givetvis bör slavarbete motarbetas, men det är i mina ögon inte alltid glasklart hur det ska uppnås, och vilken väg som är den rätta.
Det som Marcel tar upp är verkligen den fulaste och otäckaste konsekvensen av den annars väldigt trivsamma trenden med långsiktigt sjunkande priser på kvalitetskonfektion. Konsumenten har ofta små eller inga möjligheter till transparens vad gäller tillvägagångssättet vid tillverkningen av olika komponenter. Som Roberto Saviano har rapporterat om är t ex tillverkningen av både tyger och konfektion i Italien i hög utsträckning under den organiserade brottslighetens kontroll. Den italienska tillverkningen sker i anmärkningsvärt hög grad i s k sweatshops i södra Italien med usla arbetsvillkor.
Det finns studier som visar att klädindustrin även i andra europeiska länder än Italien ofta använder sig av trafikerad arbetskraft och/eller illegala invandrare i tillverkningen, med allt vad det innebär av otrygga och hälsovådliga arbetsförhållanden.
Om det gick att hitta någon form av certifiering, t ex motsvarande ”KRAV” och ”Rättvisemärkt” för miljöaspekter, skulle det vara ett stort steg framåt för möjligheten att handla etiskt som klädkonsument.
Men slipsarna var inte så snygga just ”det vita inslagets omfattning gör slipsarna aningen svårburet ljusa.” är det som stör mig. En enfärgad kanske kanske.
L.S.,
ett lätt OT ämne, men har någon här erfarenhet av http://www.belisariocamicie.it/en ?
Den skjortmakare som jag tidigare anlitat har haft kvalitetsproblem med de senaste beställningarna och dessutom är deras cut-away en kompromiss.
Cheers,
N.N.
Vet inte om deras Cut-away faller ingenjör’n på läppen men kanske
pelote.se , har hört bra om dem men inte provat då jag personligen klarar jag mig med standardmått från brittiska webshopar.
Tack för tipset. Dock tycker jag att möjligheterna som Belisario Camicie erbjuder är väldigt lockande. Så lockande faktiskt att jag gjorde slag i saken och la en beställning.
Framförallt möjligheten att få kragar och manschetter förstärkta med tyg istället för vliselin var en avgörande detalj. Skjortan levereras inom 20 dagar så jag får återkomma med omdöme när tillfälle ges.
Cheerio,
N.N.
Köp inte billiga slipsar. Det blir, tyvärr, aldrig snyggt. Det är sådan enorm skillnad på utseendet mellan en Dressmann/H&M etc mot en Borrelli/Kiton/Drake’s etc.
Dock bör det tilläggas att det finns ett segment mellan det billigaste och det dyraste som enligt egen utsago håller hög standard, t.ex. Berg&Berg, men jag förstår poängen. Personligen lägger jag hellre mer pengar på slipsen och sparar in på skjortan, då skjortor mer känns som förbrukningsvaror jämfört med en slipsar. Hermès är definitivt en favorit.
Jag har också spanat in slipsarna en längre tid och funderat att på sikt införskaffa dem. Tycker att tjockleken och bredden känns väldigt intressanta.
I övriga besökte jag den ovan nämnda kejdan idag och lämnade med två par stiliga manscheterbyxor samt en ytterst tvivelaktig skjorta. Det samlade priset slutade på 100:-.
Hej!
Jag har prövat en av ovan nämnda slipsar och tycker de håller förvånande hög kvalité.
Kan verkligen rekommendera dem.