Att använda tweedkavaj, del 2

Då vintern, eller i alla fall kallare temperaturer ännu håller sitt grepp om landet är det fortfarande på sin plats med tweedrelaterade inslag. Well, ska vi vara ärliga bär jag gärna tweed i någon form året om. Hur som helst, i del 1 av inläggsserien avhandlades de karaktärsdrag jag själv föredrar hos en tweedkavaj, och varför. I denna andra del tänkte jag istället berätta hur jag resonerar kring själva användandet av tweedkavajen, gällande kombination av plagg, material, färger och mönster.

Som i förra inlägget, kommer jag att basera mitt resonemang på en ganska klassisk tweedkavaj i kontorsvänlig mellanviktstweed tillverkad av Magee, från den skotska butiken A. Humes breda utbud av tweedkavajer. Längre fram i texten rör jag mig djupare in i min egen sinnebild av kombinationsmöjligheter gällande plagg, material, färger och mönster. Känsliga ögon, och öron, varnas redan nu för innehåll som exempelvis dunfodrad syntet, denim, chambray…

Grundtanken då jag använder mönstrad tweed, är att dra nytta av subtila färgnyanser ur ränder och rutor, men även i tygets egen av vävningen ofta melerade förgrika grundton. Det behöver nödvändigtvis inte resultera i en matchningsorgie värdig årets innovationspris för färgglada kläder, men nog tycker jag det finns en charm i att iblad knyta ihop kavajtyget med exempelvis slips, skjorta och/eller kofta. Ett medvetet målande exempel nedan.

Ett grönbrunt herringbonevävt tweedtyg, med inslag av roströdbruna ränder föranleder valt i färg på den stickade bomullskoftan. En stickad slips som också den innehåller lite av mönsterfärgen, knyter ihop det hela ytterligare.

Det hade räckt gott och väl med slipsen för att skapa den form av balans jag eftersträvar, och låta koftan gå i låt säga en mer diskret beige ton som väl går hand i hand med tweedens grönbruna baston. Dagen då det begav sig kände jag mig dock lätt wild and crazy.

Gällande val av näsduk har jag färgmässigt, grovt taget två sätt att tänka: antingen att den diskret går ton i ton medf kavajens basfärg, alternativt att den i någon form knyter an till skjortfärgen. Harmoni, med antingen kavaj, eller skjorta.

Mönstret innehåller vidare en vagt blå rand, som blir tacksamt mycket tydligare i lag med exempelvis blå oxfordskjortor och jeanstyg. Gällande val av byxor till tweedkavaj ligger det både historiskt och materialmässigt nära till hands att förespråka manchester, mollskinn, sammet och andra grövre tygsorter. Där erbjuds också många trevliga möjligheter till nyttjande av byxfärg i harmoni med tweedmönstret.

Jag vill dock gärna vifta lite förnumstigt med ett varningens finger gällande exempelvis intensivt orange, bredspåriga manschesterbyxor. Kalla dem klassiska, vågade, drönarmässiga, givna val eller vad du vill, men det är ändå förbaskat få av oss som tar oss igenom vardagen i ett par sådana utan en ständigt närvarande underton av ”titta hur jag vågar klä mig”.

De tar kort sagt lätt överhanden i många situationer och sammanhang. Därmed, i vanlig ordning, inte sagt att byxorna i exemplet skall undvikas undantagslöst. Välj gärna att se meningen i mitt resonemang.

För egen del väljer jag, som flera av er vid det här laget lagt märke till, gärna att använda tweed tillsammans med olika varianter av denim och jeansbyxor. Den diskret blå rutan i exempelkavajen gör att den ytterligare lämpar sig att ha ihop med byxor i olika blå toner. Jag har även ett par ljusblå smalspåriga manchesterbyxor som fungerar bra i sammanhanget.

En annan väg att knyta ihop sin tweedkavaj med övrig klädsel kan vara dess knappar. Ofta har mer klassiska tweedkavajer knappar av flätat läder, som kan återfinnas i detaljer som skärp, klockarmband, skor, väska, med mera. i fallet ovan har en corozoknapp färgad i den roströda rutans ton använts.

Utöver det rena ”matchningstänket” enligt ovan, är det generellt snarare en strävan efter färgmässig harmoni som styr hur jag blandar tweed med övriga färger och mönster. Jordiga toner med varandra, kompletterade av blått lila, grönt etc. medan tweed i gråskala öppnar för inblandning av såväl svart, som toner av brunt, grått, blått, lila, orange etc. I och med detta, tycker jag att tweed baserad på grå toner är något mer lättburen än tyger vävda i brun, grön, blå eller beige bas.

För att ta resonemanget vidare till typer av material i kombination med varandra, vilket vi redan berört något i och med byxvalet, föredrar jag själv ofta grövre accessoarer tillsammans med tweed. Den här åsikten är klart färgad av att jag för tillfället och sedan en tid tillbaka använder väldigt få slipsar av vanlig vävd siden. För det mesta handlar det om mer eller mindre uppruggad vävd eller stickad ull, eller stickad siden. Sidenslipsar fungerar dock givetvis också väldigt bra ihop med tweed.

Både gällande slipsar, men också flugor och näsdukar, finns en ofta inte fullt lika välbesökt värld av möjligheter till roliga val att göra tillsammans med en tweedkavaj. Sickade näsdukar och flugor, om du kan komma över sådana, blir förbaskat roliga inslag i helheten bara genom sin grova struktur.

Vävda grova ullflanellslipsar är mitt just nu vanligaste val. Antingen i en färg som är något mörkare än tweedtyget, eller gärna i ett mönster där huvudtonen i slipstyget går ton i ton med kavajfärgen. Den här typen av kombination tar i mina ögon tweeden från ledigt material i fritidskavajer, till att bli ett utmärkt val i mer sobra och välborstade kombinationer för exempelvis jobbsammanhang.

Min just nu mest använda kostym (sedd nedan), är en av salt & pepper donegaltweed, i lag med en ljusblå skjorta och en gråsvart glencheckrutig ullflanellslips. Buren såväl till viktiga jobbrelaterade möten, som ibland utan slips vid mer avslappnade tillfällen. Nej goda vänner av ordning, jag menar inte att slipsen behöver åka av för att det ska bli avslappnat.

Något bättre färgåtergivning än i bilden ovan

En förankring i rådande säsong, ges av att tweedkavajen är ett vansinnigt trevligt alternativ till tunnare jacka. Så här tidigt på säsongen kompletterar jag den ofta med en tunn fodrad väst för extra värme. Som exempel, antingen barbours gröna quiltade foder under kavajen, eller en något mer värmande tunn dunväst innanför, eller utanpå kavajen.

Då tweedkavajen går som ytterplagg, och så här års ofta behöver kompletteras av handskar, är dessa också en bra möjlighet att prova inblandning av olika typer, stilar, färger och material. Allt ifrån nätta mockahandskar, till grövre modeller av svart läder som exemplet nedan i en bikerhandske från svenska Jofama. Kallare väderlek en annan dag, krävde fårskinnsfoder.

Som jag nämnde inledningsvis använder jag dock gärna tweed året om. Den generella bilden av materialet är tjock grova tyger som är på tok för varma att använda annat än vintertid, vilket inte alls stämmer överens med verkligheten. Även tweed finns, som de flesta andra typer av kavaj och kostymtyger i en mängd olika tjocklekar och vävstilar, som alla lämpar sig för olika säsonger och sammanhang.

Man pratar ofta om Heavy- Mid- och lightweight tweed. De tunnaste varianterna fungerar gott och väl också under de varmare delarna av året. För egen del använder jag vår och sommartid gärna donegal tweed i en ljust grå ton, som syns på några av bilderna ovan tillsammans med lila rutmönstrad slips, samt med en vinrödprickig grå näsduk. Den ljusbruna tweedkavajen från A Hume kommer även den troligtvis att bli en bra variant för något varmare perider. Under höst och vintertid blir tygerna tjockare, och färgerna mörkare.

Någon dag provade jag den just nu så populära varianten av boutonniere (blomma att bära på kavajslaget reds. anm.) av ull eller tyg. I mitt fall valde jag en sort av tovad ull, gjord för att fästa på damkappor eller hattar. Summerat var den ett trevligt inslag i helheten, men inget jag fastnat för att använda i någon större omfattning.

Min känsla är att den här detaljen lätt hamnar lite på fel sida om den där hårfina gränsen mellan välklätt, och lite för utstuderat fåfängt krimskrams-aktiga. Det må mycket väl hända att jag provar dem igen, men i nuläget ger de kort sagt lite för mycket känslan av julgranstingeltangel och effektsökeri.

Näsduk, slips, tygblomma (i många fall även sett tillsammans färgglada pärlarmband och natoband på klockan) i färgmässig symbios blir tillsammans oftast det där lilla snäppet för mycket manlig fåfänga gone bad. Återigen, det finns de som även klarar detta nummer med stilen i behåll, men de är få, och det är sällan min kopp té.

Jag kommer förhoppningsvis hålla mig till riktiga blommor, när detta är på sin plats.

Användandet av tweed spänner över många stilar, åldrar, säsonger och intresseområden. Materialet kan vara ett riktigt snyggt inslag i mängder av olika sammanhang och klädslar. Det viktiga är som alltid annars, att du själv hittar din egen känsla av vad som är rätt.

Att kopiera någon annas tweedanvändande kan vara en bra inkörsport, och ger ofta en säker grund. Dock inte nödvändigtvis den bästa eller snyggaste. Inspireras av andra, men hitta sedan fram till din egen tweedidentitet.

Läs även: Att använda tweedkavaj, del 1