Om jag säger läderslips, blunda en stund, och begrunda de bilder och tankar du spontant frammanar ur din tankevärld. Ni som följt bloggen, känner till min förkärlek till grövre slipsmaterial, där ruggade varianter av både vävd och stickad ull i princip är de enda typer av slipsar jag använder just nu.
Plötsligt känns det inte längre som att steget till skinn är så fasligt långt bort. Eller?
Jag har under årens lopp kommit i kontakt med många olika leverantörer och tillverkare, i samband med The Drones Club och diverse artiklar och texter jag skrivit. När så en tanke relaterad till läder började gro någon gång i höstas, infann sig namnet Jan Elfström och Jofama mycket naturligt i sammanhanget.
Efter att ha bollat tankar och idéer fram och tillbaka något varv, postades en designbeskrivning och en egenhändigt utformad mönstersiluett till Malung, för vidare behandling. Läderslipsen anno 2013, var på väg att bli ett faktum. Några veckor, och en lädermässa senare, landade ett Jiffykuvert i huset Mulliners brevlåda…
Tunn, mörkt espressobrun mocka. Sydd med rakt avslut enligt min specifikation. Inspirerad av min stackade favoritslips.
Och i starkare ljus för att framhålla materialets ytstruktur.
Optimalt vore en ännu mer uppruggad mocka för en grövre yttextur, men jag är mycket nöjd över materialet Jofama ändå lyckades vaska fram utifrån min beskrivning. Vill minnas att färgspecifikationen löd ”Mellan mörkrostat kaffe och choklad med 85% kakaohalt…”
Ett stort tack till Jan Elfström och Jofama, för att ni tror på och förverkligar en textilfanatikers bizarra infall av designmässig inspiration 🙂
Så, avslutningsvis. Som så många gånger förr, framstår ett albums storhet så mycket klarare, först när nästkommande skiva ännu inte fallit på plats.
Och på begäran…
The Drones Club 
Nej fyfan rent ut sagt!
Nu gjorde du mig orolig, Archie. Men… det funkar faktiskt riktigt bra, speciellt som här i sällskap med tweed. Den visuella skillnaden mot (de fortfarande ganska ovanliga) mollskinns-slipsarna är marginell. Men känslan är förstås en helt annan, och det originella i produkten har ju också ett värde.
Bra jobbat!
Va…? Eller…vad?
Nej 😦
Okonventionellt, förvisso – men i mitt tycke faktiskt riktigt snyggt. Kanske borde dock slipsen bäras till en grövre tweed än den på bilden.
Borde inte dagens inlägg prydas med en Suede-video? 😉
Jag gillar förövrigt slipsen, även om den kräver sin man. Är inte säker på att jag skulle våga bära den själv, men jag tycker absolut den funkar till kavajen ifråga.
Naturligtvis.
Ja indianerna gjorde väl såna där som först blöttes ner, knöts sedan om halsen för att sedan långsamt torka i solen…och krympa något 🙂
Nej skämt åsido så var det riktigt snyggt tycker jag.
Jag får akta mig för regn helt enkelt 😉
Snygg kavaj, vad är det för märke?
(Själv brukar jag köra slipslöst…)
Jag kan inte riktigt med ord beskriva vad jag känner just nu, så jag säger det med en video. The tie is the chicken.
Jag lyfter på hatten. Först kom det kväljningar, MEN när jag såg resultatet måste jag säg att det blev mycket lyckat!
Jag drog efter andan och skulle precis författa en längre kommentar när det slog mig att det som behövde sägas redan sagts av bättre människor än jag.
”No mentions of a carnival or a fancy dress occasion, Sir?”
Indeed.
Artikelförfattaren behöver en rejäl dos Jeeves i detta fallet. Även om jag hade sett fram emot en dräpande kommentar…
Vart ju faktiskt inte så dumt! Jag såg en historia i skinn framför mig och var beredd på det värsta.
MEN de där jeansbyxorna! Jag har inget emot denim men du borde faktiskt steppa upp ditt denim-game. Dessa är dessutom är så låga att pubishåret förmodligen blottas! Det ser verkligen inte klokt ut.
Visuellt ser slipsen riktigt trevlig ut. Jag hade förväntat mig det värsta och redan plockat konjaken ur byrålådan, men fann ingen anledning att sätta igång och supa på morgonkvisten. Ett synnerligen vågat drag som föll väldigt väl ut. Chapeau!
tt.
Haha..så denimbyxor är en styggelse till annat än kroppsarbete men en läderslips är okej till tweed? 🙂
Försöker bara förstå hur min gode herre tänker.
Ha inte helt bestämt mig själv vad jag tycker.
Vågat och positivt initiativ men ingen personlig aha-upplevelse…än!
Tja bäste Andreas,
antagligen känns det för bäraren alldeles för jävligt runt halsen, men okulärt kan jag med bästa förmåga inte hitta någon olustkänsla alls — och ja, jag jag försökte verkligen. Det behöver man inte alls när man ser pajaskonster. Ergo, jag säger inte att det är ok utan bara att det ser ok ut. En signifikant skillnad, även om det för den flyktige betraktaren tydligen ter sig annorlunda.
tt.
Nu behöver inget gå till spillo! https://www.youtube.com/watch?v=aCAauCwz1jQ
🙂 Fantastiskt, kan man bara stå ut med doften så är ju detta lysande. Eller glimmrande kanske är mer passande.
Borde gå att garva även laxskinn – Drönarslöjdad Slips i Ekbarksgarvat Laxskinn kanske?
Är det grovhet i halsornamentet man är ute efter, så finns det ju goda och välkända alternativ. Det är bara att skippa slakten och bära djuret direkt. Ett mer humant alternativ!
Eller så kan man ju ta efter djurens egna halsprydnader.
😉